En ändamålsenlig ateljé

Ett hörn av min nuvarande ateljé

Jag har i många år grubblat över hur jag ska få till en ändamålsenlig ateljé. Jag har skrivit långa listor över fördelar och nackdelar med olika lösningar, letat inspirationsbilder på Pinterest och drömt om högt i tak, stora fönster och ljusa trägolv. Ibland har jag bestämt mig för att bygga ett hus på tomten och andra gånger har jag kommit fram till att det är bättre att hitta en ledig lokal att hyra. Flera gånger har vi pratat med snickare, funderat över bygglov och tittat på lediga lokaler, men jag har alltid backat i sista sekunden. Det har aldrig känts riktigt rätt att lägga så mycket pengar på något jag egentligen inte behöver. Eller jag kanske snarare något jag är rädd att jag inte kommer att trivas i? För något har jag ju saknat och behövt. Men vad är det? 

Jag trivs med bekvämligheten att ha hem och familj nära till hands. Att jag kan vakna på morgonen, dra på mig målarkläderna och sätta igång. Det hade jag visserligen kunnat om jag byggde ett hus på tomten också, men vi bor i ett stort hus och har nästan vuxna barn. Snart kommer vi att ha mer yta än vi behöver för två personer. Dessutom har jag redan ett stort rum inne i huset som fungerar alldeles utmärkt. Visserligen inte med mer än normalhögt tak och utan vackert plankgolv, men taket kan jag leva med och golvet går att fixa. 

Det jag behöver är egentligen tre saker:

⭑ en vacker och ljus miljö att fotografera mina målningar i

⭑ möjlighet att kunna ta emot besökare och ha öppen ateljé 

⭑ ett förråd för skrymmande material och större målningar

Nu har jag kommit på en lösning som åtminstone tar hand om de första två punkterna. Vi ska byta ut ett av två fönster i mitt nuvarande målarrum till en fönsterdörr och bygga en liten trall med ett plank som kan fungera som fotovägg utanför. Då kan jag ställa ut en gatupratare eller skylt på vägen när ateljén är öppen och besökare kan gå på uppfarten, förbi entrédörren och rakt in i ateljén utan att resten av familjen påverkas. Jag får också in mer ljus i ateljén och kan slå upp dörrarna och använda utrymmet utanför när vädret tillåter. Det kommer att bli toppen!

Och till skillnad från tidigare planer så kommer det här verkligen att bli av. Bygglov är sökt, godkänt och betalt, dörrmodeller är tittade på och snickare är tillfrågad. Planen är att det ska ske före årsskiftet. Till nästa års Gästrik konst kanske jag kan delta i egen lokal? 

 

Måla på semestern

Varje gång jag åker på semester packar jag med mig pennor, papper och färger. Jag har en bild av hur jag ska sitta vid strandkanten eller på ett café och fånga människor och miljöer i mitt skissblock. Det händer aldrig. På sin höjd kan färgerna plockas fram när jag sitter på balkongen eller någon annanstans där jag får vara i fred, men oftast inte. De ligger nedpackade i resväskan tills jag kommer hem och får tid att vara i mitt målarrum. 

Tidigare har jag tänkt att det handlar om bristande vana. Att om jag börjar så kommer det att kännas naturligt. Att jag bara är lite feg och inte vågar ta plats. Men jag har insett att det handlar om någon annat. Jag blir för distraherad bland andra människor. Jag behöver koppla bort omgivningen för att kunna måla och då behöver jag tid för mig själv och mina egna tankar. Det har jag sällan på en semesterresa där många viljor ska samsas. 

Egentligen är det samma sak när jag är hemma. Det går inte att sno åt sig några minuter här och där, eller att sitta tillsammans med familjen och teckna. Visst gör jag det ibland, men resultatet blir inte bra. Jag har svårt att fokusera och hittar inte den rätta känslan.

För att komma in i ett perfekt målarflow behöver jag ensamhet och obruten tid. Inga krav eller måsten som stressar. Ska jag måla på semesterresan får jag nog åka ensam och det känns inte så lockande. Då samlar jag hellre bilder i huvudet och i kameran som jag kan använda när jag är tillbaka i lugnet i mitt målarrum. 

En dagbok för måleri

För några månader sedan började jag med en konstdagbok. Både som ett sätt att leka mig tillbaka till måleriet efter att ha gjort ett längre uppehåll, men också som ett sätt att samla alla anteckningar, skisser och bilder kopplade till måleriet som jag annars klottrar ner lite överallt. Jag har alltid skrivit mycket och har anteckningsböcker och lösa papper lite överallt. Tyvärr är min handstil inte särskilt vacker, och uppslagen med text inte lika fotovänliga som uppslagen med färg, men det är bra att kunna samla alla idéer till målningar, titlar och projekt på ett ställe när de trängs i huvudet och kunna återvända till dem när inspirationen tryter. 

Uppslagen med färg är däremot helt utan tanke. Bara lek och lyssnande på magkänslan. Vissa av dem gillar jag bättre än andra och återkommer till. Det kan vara en färgkombination, en linje, ett mönster eller något annat som tilltalar mig. Kanske ger det inspiration till kommande målningar eller så gör det inte det. Hursomhelst känns det bra. Kravlöst. Det räcker.

Ett långsamt tänkande

"Tankfull", 30x30 cm, akryl på träpannå, Elin Folkesson, 2024

I år är det sexton år sedan jag började måla igen, och lika många år sedan jag startade min första blogg där jag skrev om måleriet och min längtan efter att leva ett mer kreativt liv. Bloggandet tvingade mig att hålla ut även när det kändes motigt, och hjälpte mig att sätta ord på mina drömmar. Men drömmar ändras och bloggen har medvetet förvandlats till en mer sporadiskt uppdaterad hemsida. Och även om jag idag har uppfyllt många av de drömmar jag hade då (fast kanske inte på det sätt som jag trott) så saknar jag skrivandet och reflektionen. Det mer långsamma tänkandet. 

Jag skriver fortfarande dagbok, men att skriva för byrålådan är inte samma sak som att skriva för en (potentiell) läsare. Det gör något med både text och tanke. De senaste åren har jag tappat bort måleriet lite, till förmån för annat. Kanske kan bloggen fylla samma funktion idag som för sexton år sedan? Ett sätt att tvinga mig  att vara kreativ och ta måleriet på allvar igen. Det kan vara värt ett försök i alla fall.